Till de mest bekanta och framgångsrika järnbruken i Dalarna har hört de som bär namnet efter orten Kloster. Dit kom bl.a. Långshyttan att höra.

Bruksorten Kloster i Husby socken har fått sitt namn genom det kloster som fanns där åren 1486 - 1527. I slutet av 1700-talet fanns där sedan landets största anläggning för kruttillverkning. År 1805 byggdes landets första riktiga plåtvalsverk i Kloster, vilket senare förbättrades av industrimannen Samuel Owen, och kom att bli en stor nyhet I Sverige.

I Långshyttan fanns sedan 1500-talet ett betydande bergsmansbruk, och även här gick man i spetsen för den tekniska utvecklingen. År 1840 lyckades man t.ex. konstruera en rostugn vilken eldades med gaserna som bildades i masugnen (mulltimmerhyttan). Malmen kunde därigenom bättre befrias från svavelföroreningar.

Klosters bruksägare insåg snart fördelarna i Långshyttan, där också energitillgången var god med den största forsen i socknen.
Dessutom hade brytning av god järnmalm startat vid Rällingsberg, två km norr om Långshyttan. Man började därför förvärva andelar av bergsmännen, och år 1859 var man ensam ägare till anläggningarna i Långshyttan. Genast började man göra stora satsningar, som kom att betyda mycket för framtiden.

Epokgörande blev den masugn som byggdes åren 1859 - 1860. Med sin höjd av 15,6 m hade konstmästaren Håkan Steffanson fått fram den hittills högsta masugnen i Sverige. Den ansågs även som den tekniskt mest avancerade under ett tiotal år med en årsproduktion på 5000 ton tackjärn. Samtidigt byggdes två nya rostugnar, och man lät gräva en kanal "Malmkanalen" från sjön Tyllingen fram till hyttan för att förenkla transporterna från gruvan.

Man skaffade också två bessemerugnar för färskning av järnet från masugnen. Denna nya
metod hade ännu "barnsjukdomar" men sedan ännu en kanal "Bessemerkanalen" anlagts år 1870, och från vilken trätuber med 15 m fallhöjd till turbiner gav “mera väder” åt blåsmaskinerna liksom att den då anställde Gustav de Laval gjorde förbättringar på ugnarna kom metoden att bli mycket lyckad. Fram till år 1938 pågick bessemerblåsning i Långshyttan.

År 1871, köpte Klosters Bruksägare även bruket i Stjärnsund, varvid Klosters AB bildades.
All järnhantering I socknen kom då under samma ägare, länge med släkten Nisser i ledningen.

År 1872 omskapades hyttbyggnaden för att ge plats åt ännu en masugnspipa. Denna ändrades sedan år 1916 till piphöjden 18,5 m, och i samband med detta revs pipa nr 1. Driften I pipa nr 2 pågick fram till september år 1948, då den gjorde sitt sista utslag.

I samband med första världskrigets ekonomiska påfrestningar såldes Klosters AB till Stockholms Kullager AB. Men trots trassliga affärer innebar 1900-talets första kvartssekel betydande tekniska framgångar. Den mest omtalade bedriften var, när man i Långshyttan år 1921 lyckades framställa en rostfri stålkvalitet. Därmed var man åter pionjär i Sverige.

År 1927 kom så Klosters AB i Svenska Handelsbankens ägo efter att i fyra år tillhört Mälarebanken. En brokig samling bruksorter slogs samman till "Brukskoncernen" Fagersta Bruks AB. Långshyttan och Stjärnsund kom att ingå såsom Klosterverken.

Vid denna koncernbildning fanns i Långshyttan; hytta, bessemerverk, martinverk, induktionsugn, götvalsverk, kallvalsverk och mekanisk verkstad. År 1932 byggdes ett nytt verk för varmvalsning av tråd och band som ersättning för verket i Stjärnsund, där all verksamhet med järnhantering upphörde år 1942.

För bolagets transporter av råvaror och färdiga produkter fanns i trafik en järnväg från år 1891. Den smalspåriga järnvägen B.L.J. (Byvalla-Långshyttans Järnväg) ägdes av Klosters AB och knöt samman bruken i Långshyttan och Stjärnsund med omvärlden via omlastning av godset i Byvalla till Statens Järnvägar . Vid norra stambanan. Järnvägen nedlades år 1964.

Med c:a 850 anställda under 1970-talet så har 80-talets strukturrationaliseringar hårt prövat Långshyttan, som dock består som bruksort. Bruket har funnit sina specialprodukter och på så vis kunnat överleva.

I kallvalsverket producerar idag OutoKumpu precisionsvalsade rostfria band, och i trådverket det franskägda företaget Erasteel Kloster AB tråd och smala band i höglegerat verktygsstål - snabbstål. Totalt sysselsätta idag c:a 400 personer och “KLOSTER” lever vidare.