Olle Vinlöf boxningens stora namn

I protokollet från LAIK:s vårmöte den 27 mars 1930 kan man läsa att "en anhållan från Boxningsklubben L.S.K. att få ingå i klubben godkändes." Det fanns således tidigare en fristående boxningsklubb, som verkade under åren 1928 -1929. Då samlades man till träning i lilla salen i gamla Folkets Hus och som tränare anlitades då och även senare Edmund Törnkvist från Falun, en av Sveriges bättre mellanviktare. Det fanns ett strålande intresse för sporten och anslutningen vid träningskvällarna var stor. Alla omkostnader klarades av genom insamlingar bland de aktiva.

Namn från denna tid, som bör nämnas, är Gustav Hjelm, Knut Jonsson, Jonas Blomkvist, Fredrik Sjöstrand, Karl Andersson d.y., Karl Sköld, Folke Wistrand, Birger Eriksson-Glad, Enar Hammarström och Yngve Granlund.


Anslutningen till LAIK tillkom på initiativ av en boxningsintresserad brukstjänsteman vid namn Henning Sterner. Den första sektionsstyrelsen bestod av Karl Andersson d.ä., Gottfrid Johansson och Gunnar Isacsson. Vid samma tid uppfördes sportstugan vid Idrottsplatsen och köket inrättades så, att det blev lämpligt som träningslokal. I och med anslutningen till LAIK fick boxarna möjlighet att starta i JM och DM. Gustav Hjelm blev klubbens förste juniormästare år 1930 i Avesta efter 3 segrar i velterviktsklassen.


1931 hade LAIK för första gången en egen boxningsgala med deltagare från BK 29, Falun. Av egna boxare deltog Hjelm, Jonsson, Blomkvist, Evert Vinlöf samt Holger Nordström. Den förste LAIK-boxaren, som startade på ett SM var flugviktaren Evert Vinlöf, dock med mindre framgång. Aktiviteten inom sektionen var under några typiska mellanår i avtagande, men år 1935 började en uppryckning. I 1935 års nationella nybörjarturnering i Stockholm startade Olle Vinlöf i bantamvikt och Jonas Blomkvist i lättvikt och båda fick fin kritik för sina insatser. Vinlöf vann sin klass. Blomkvist gick också långt och förlorade endast mot den slutlige segraren i klassen.


Under årens lopp tillkom flera aktiva såsom Elof Andersson, Fritiof Lindgren, Helge Juto, Lars Pettersson, Erik Cederstrand, Ivar Nordlund, Gösta Andersson, Gunnar Andersson, Nils Larsson och nyssnämnde Olle Vinlöf. 1936 blev det nya män i sektionsstyret nämligen Gustav Hjelm, Jonas Blomkvist, Fredrik Sjöstrand, Gunnar Vinlöf och Edvin Elfsberg. Aktiviteten och intresset växlade år från år. I årsberättelsen för år 1938 rapporteras att "klubbens enda representant Olle Vinlöf skött sig på ett utomordentligt sätt." Han blev då i bantamvikt mellansvensk mästare och segrare i en landskapsmatch mellan Dalarna och Västmanland.

Men redan nästa år hade klubben många boxare i elden och 1941 betecknas som det dittills livaktigaste i sektionens tillvaro. Då hade boxarna också fått en ny träningslokal. Ombud för sektionsstyrelsen uppvaktade disponenten Erland Bergh i lokalfrågan med gott resultat. Lokalerna under gamla mejeriet byggdes om till en lämplig träningslokal med bl. a. tillgång till dusch. Det var ett uppskattat tillmötesgående från den dåvarande platschefens sida.


Boxningen hade vuxit till en livaktig och stark sportgren, Klubbens boxare startade i alla slag av tävlingar såsom JM, DM, SJM och SM, uppsvenska mästerskap och landskapsmatcher och var mycket efterfrågade vid klubbtävlingar. Egna tävlingar anordnades två gånger om året och dessutom anordnades uppvisningsboxningar på olika platser. Under hand hade nya pojkar kommit till träningskvällarna såsom Tore Granström, Valfrid Stålnacke, Åke Johansson, Bohman, Gösta Persson, K.-E. Bäck, Ingemar och Holger Malm, Ingvar Björk och Erik Vinlöf och dessa representerade LAIK vid ovannämnda tävlingar.
Klubben har vid flera tillfällen under åren haft besök av boxningsförbundets rikstränare Artur Kock. Tidvis har tränarfrågan lösts genom samarbete med BK Masen, Borlänge.


Till sist en presentation av några av de mest uppmärksammade boxarna: Gustav Hjelm, vår förste juniormästare, tävlade en kort tid men var ett ämne till en verkligt stor boxare. Jonas Blomkvist var en god tekniker medan Knut Jonsson levde högt på sin hårdhet. Evert Vinlöf, en liten men ettrig flugviktare, hade litet för bråttom att nå toppen. Tore Granström var en viljestark fighter med många fina framgångar i ringen. Erik Cederstrand - en försiktig boxare med stora förutsättningar. I Lars Pettersson hade vi en hård flugviktare och vidare en hel rad förmågor såsom Gunnar Andersson i lättvikt. Nils Larsson i veltervikt, Ingvar Björk i mellanvikt, K.-E. Bäck i fjädervikt, K. E. Jakobsson i mellanvikt och Olle Seger i lätt tungvikt.


Olle Vinlöf var dock den som vann de största framgångarna och nådde näst intill toppen inom svensk boxning i sin viktklass fjädervikt. Han hade både teknik och hårdhet och hindret för hans väg till den absoluta toppen var det fruktade Linnéaesset Kurt Krüger, som sedermera blev proffs.


LAIK hade boxningen i sitt hägn fram till år 1945, då det än en gång bildades en fristående boxningsklubb.

Långshytte-boxare 1928


Det hände vid första klubbmatchen mot St. Skedvi, under längdhoppet. Skävi-hoppet Hedin låg på andra plats och fick inför sista satsningen följande uppmuntrande tillrop från en expert bland publiken: Ge dej f -n på att dä ska gå så går dä!

www.langshyttan.nu