Skidsporten glansgren i 20 år


Jämsides med fotboll har skidåkning varit den mest omhuldade och populära sportgrenen genom tiderna.
Det var också skididrotten som först kom att göra namnet Långhyttan känt i idrottssammanhang både i Dalarna och ute i landet. Det första kvartsseklet blev "skidans guldålder" för LAIK, och då kunde klubben t.o.m. under en flerårsperiod skryta med landsde!shegemoni.


Både civila och militära bedrifter


Visste ni exempelvis
att vid Johnsonloppet i Avesta 1926 LAIK-löparna tog så gott som hela prissamlingen med sig hem;
att Långshyttelöpare 1927 lyckades med konststycket att erövra lag-DM-tecken på samma distans (20 km. svår terräng) i två distrikt (Dalarna och Stockholm);
att LAIK blev bästa dalaklubb vid SM i Filipstad 1939;

att Sven Östlund blev bästa löpare sammanlagt på dala-DM 1944;
att Oskar Hellberg och Kusén, Orsa, ledde Vasaloppet 1931 vid Oxbergskontrollen;
att Gottfrid Berg blev garnisonsmästare i Boden 1923 och att samma år nämnde Berg jämte LAIK-kompisen Gösta Hellberg plus fyra norrlänningar vann militära SM (för I 19) i budkavle i Härnösand.


Nä, allt kanske ni inte visste, särskilt det där med Gottfrid Bergs Boden-mästerskap. Och undra på det, när självaste Idrottsbladet i Stockholm drabbades av skrämselhicka inför det okända namnet Långshyttan och klämde dit följande braksak i rubriken: G. BERG NY NORRLANDSKOMET FRÅN LYCKSELE (!!) Tjosan. Men då var det särskilt en som blev förbannad på det lilla men skidnaggande goda dalabruket, och det var dåvarande LAIK-basen polis Gunnar Bruhn. Han ringde omg. upp bemälde stockholmsavisa och gav dem en rejäl utskällning för ovederhäftighet och lär t.o.m. ha hotat med lagens arm om inte en dementi på Lycksele infördes. Jodå, i nästa IB-nummer beklagades "hörfelet" från Norrland. Och Långshyttan stod klart och tydligt präntat som den nya skidkometens hemort.


De genom tiderna största skidnamnen få anses ha varit Oskar Hellberg och Sven Östlund. Den främsta genuina skidfamiljen återfinns hos Hellbergs i Långsbyn, där hela 5 söner/bröder tävlingsåkt för LAIK. Detta märkliga skidstall bestod av bröderna Erik, Gösta, Oskar, Allan och Olle Hellberg. En strong brödratrio hade klubben också i Edgar, Anders och Emil Hellstenius, som skar sina lagrar i de vita spåren på 1920-talet. Framgångsrika skidkämpar på den tiden var också Gustaf Wistrand, Sven Grönqvist och Bertil Andersson.
Före LAIK-tiden tävlade såväl Erik och Gösta Hellberg som Edgar och Anders Hellstenius för St. Skedvi IK. Efter LAIK :s tillkomst återgick dock brödraparen till hemortsklubben.


Ur 1921 års verksamhetsberättelse citerar vi: "Redan innan nyår hade en del skidtävlingar anordnats, varav kan nämnas tre träningstävlingar, som slutade på Trettondagen. Klubbens uppsatta tre priser erövrades av Klass I: Gösta Hellberg, Klass II: Oskar Hellberg, Klass III: Gösta Lööf."
Ur styrelseprotokoll för 25/11 1921: "Martin Liljeqvist föreslog att klubben skulle uppsätta ett vandringspris på skidor, vilket beslöts. För ändamålet anslogs 25 kr. ur klubbkassan, varjämte listinsamling skulle ske genom hrr Norbeck och V. Hansson. Vandringspriset skulle erövras 3 ggr för att bli ständig egendom".


Nämnda vandringspris hemfördes av Gösta Hellberg, vilken också tog bokhandlare F. Sahlbergs uppsatta vandringspris – en alabasterbyst föreställande Carl Lindhagen (!) Skidmärket i såväl brons, och silver som guld kammade Gösta också hem det året. Så kom för Gösta H. samt klubbkompisen Gottfrid Berg de nämnda framgångarna i militära skidsammanhang säsongen 1922-23. Tyvärr nödgades båda dessa stora skidlöften lägga tävlandet på hyllan redan 1924 p.g.a. civil utbildning och familjeskäl. Gottfrid Berg hade då även registrerat framgångar som terränglöpare. Även brodern Gunnar var ett tag aktiv skidåkare. Den första av LAIK anordnade skidtävlingen med "utsocknes" inslag gick av protokollböckerna att döma av stapeln den 5 febr. 1922.
Inbjudna till evenemanget var förutom LAIK:s egna åkare, IFK Hedemora, St. Skedvi IK och Horndals IF. Kontrollant för märkestagningen var hr Folke Bromée, Horndal. Den "kontrollmätta" banan var 15 km. och åktes tvenne gånger. Loppets segrare blev Anders Hellstenius, LAIK, på tiden 3.02.48.


Även på spinnsidan var LAIK representerat de första åren, främst genom systrarna Göta, Edit och Astrid Bruhn, vidare systrarna Berta och Anna Eriksson samt Vilma Andersson (Berta och Vilma senare gifta med var sina skidåkare Hellstenius).
Den 2 april 1922 tävlades om juvelerare Oscarssons vandringspris samt funktionärernas hederspris. Gustaf Wistrand blev värst på de 30 km. med tiden 3.27.40. Därnäst kom Henning Hammarström, Gottfrid Berg och Moritz Andersson.


Skolpropaganda 1922

Redan från början insåg tydligen den framsynta LAIK-ledningen betydelsen av att väcka ungdomens intresse för skidsporten. Sålunda anordnade "vintersportkommittén" på förslag av ordf. Gunnar Bruhn säsongen 1922-23 en "lagtävling på skidor mellan skolorna i Husby skoldistrikt. Detta för att skididrotten skulle bli mera känd och värderad". Efter denna inbrytning på skolfronten blev skolskidtävlingar snart nog årligen återkommande inom Husby.


Vid skolungdomens "mästerskap" i Långshyttan den 22 mars 1925 deltog ett 80-tal gossar och flickor, och alla fullföljde tävlingen. Ur prislistan: Gossar 9-10 dr: 1) Gustav Granlund, 2) Olle Hellberg. 11-12 år: 1 Allan Hellberg, 2 Nils Westerberg, 13-14 år: 1) Erland Sundlöf, 2 John Gustavsson.
Flickor 9-10 år: 1 Margareta Wåhlinder, 2 Ruth Björling,
11-12 år: 1 Maja Johansson, 2) Karin Forsberg. 13-14 år: 1) Karin Nilsson, 2) Elvira Resare.

Stora genombrottet 1926-1927

Det stora genombrottet utåt för LAIK:s skididrott kom åren 1926-1927, främst genom Gustaf Wistrand, Sven Grönqvist, Bertil Andersson och junioren Oskar Hellberg. Om året 1926 heter det i annalerna att "årets skidsäsong varit glänsande". I Fors blev vi 1:a och 2:a, i Kvarnsveden 2:a, Hedemora 2:a och 3:a, Budkavlen om Klosters AB:s båda vandringspris vanns av oss och prisen hemfördes för alltid. I klubbens stortävling om Klostertjänstemännens vandringspris för 5-mannalag fick vi följande individuella placeringar: 1,2, 5,7,12 samt 1:a inteckningen i vandringspriset. Tyvärr framgår inga namnupgifter ur årsberättelsen, men stommen torde ha utgjorts av ovannämnda kvartett.

Fjärs I busform


Ovanst. rubrik lär ha figurerat i en dalatidning efter det LAIK:s råstarke Bertil Andersson, "Fjärs-Bertil" kallad, vann Avesta AIK:s 30-km:s lopp 1926. Det var f.ö. vid samma tillfälle, som "långstrarna" tog rubb och stubb av prissamlingen och som föranledde prisutdelarna att också kasta kartongerna efter de segerrika LAIK-arna med orden: "ta dom här mä er också!" Triumfen var också förkrossande. I seniorklassen hemfördes de fem första platserna genom Bertil Andersson, Oskar Hellberg, Gustaf Wistrand, Sven Grönqvist, Arthur Westling och i juniorklassen vann Emil Hellstenius.


1927 bästa året


"Klubbens hittills framgångsrikaste säsong", rapporterar skidberättelsen. Det var det året den alldeles otippade LAIK-trion Oskar Hellberg-Sven Grönqvist-Gustaf Wistrand sensationellt tog DM-tecknen i lag på 20 km. svår terräng, som gick i St. Skedvi. Individuellt blev junioren Oskar Hellberg 3:a efter storhejarna Anders Ström, Mora, och Särna-Hedlund, och tog därmed junior-DM-titeln.
Om detta DM-lopp skrev sign. CEGE i Idrottsbladet bl. a. följande: "Långshyttans erövrande av lagmästerskapet för Dalarna är ägnat att förvåna. Det torde höra till sällsyntheterna, att löpare från en förening ungefär samtidigt erövra lagmästerskapet inom två distrikt. Samtliga representanter i Järlas lag, som förra söndagen erövrade mästerskapet i Stockholm, hava förut tillhört Långshyttans AIK, vilken förening i och med dagens seger ryckte fram i i den verkliga elitklassen i landet". Som kommentar till detta kan sägas att åtminstone en f.d. långshyttelöpare återfanns i Järlatrion, nämligen Anders Hellstenius.
Samma år blev Oskar Hellberg 3:a på junior-SM i Örnsköldsvik. Vidare blev LAIK lagsegrare vid 30 km. i Falun, samt 30 km. för 5-mannalag i Avesta, Vikbyn och Långshyttan.

Nya toppar på 30- och 40-talen


I brist på namnuppgifter från årsberättelserna får vi nöja oss med torra siffror ett tag:
1928: DM 20 km. svår terräng i Malung: 3:a lagpris. DM 30 km. i Dala-Järna: 5:e lag. 30 km. Korsnäs: ind. 1, 2, 4, samt 1:a lag, Falun ind. 3, 6, 8.


1929: Klostertjänstemännens vp (Klosterloppets föregångare 30 km: 1, 3, 5, 11, 15 samt 1:a lag. Korsnäs 30 km: 2, 5, 7, 8 samt 1:a lag. Avesta 30 km: 1, 4, 5 och 1:a lag. Falun 30 km: 1, 4, 11, 18, 19 och 1:a lagpris,
1930 DM svår terräng 20 km: 2:a lagpris. Individuella segrar i Avesta och Dala-Floda. 2:a pris i Korsnäs.


1931: Oskar Hellberg gjorde sitt livs Vasalopp. Ledde och spårade över Oxbergssjön. "Vem är denne okände och djärve man som tagit ledningen i Vasaloppet?" sa' Sven Jerring i radion. "Jo, han har nr 13 på bröstet, Oskar Hellberg, Långshyttans AIK!!. Då spändes brösten på lokalpatriotiska supporters vid målet i Mora, bland dem och i "första linjen" disponent Bergh och doktor Wenne. Och hemma i Långsta och Husby satt allmogen klistrad vid radioappaterna. Nu förtog sig dock Oskar på spårningsuppgiften i snöyran och kom i mål som sexa, bara 3 min, efter segraren Anders Ström. Men utomordentligt vackert så! Oskars sluttid blev så pass fin som 6.40.56 tim. Därmed hade också den bästa långshytteprestationen i Vasaloppet dittills fullbordats.


Detta år startade den s.k. Koncerntävlingen mellan Fagerstakoncernens fem bruk om ett av disponent Axel Fornander uppställt vandringspris för lag. Denna tävling kom att helt domineras av Långshyttans AIK, som redan efter tre tävlingar (i Fagersta, Österbybruk och Långshyttan) hemförde den ståtliga silverkannan för alltid.

Vid SM i Umeå deltog Oskar Hellberg och blev 8:e man i klass II på 30 km.
1932: 1:a pris i Horndal. 4:e pris på DM 30 km. Malung.
1933: Konsul Axelson-Johnsons vandringspris erövrades med ny inteckning efter lagseger i Avesta AIK: s 3Okm: s lopp.


På 1930-talet dök nya stjärnnamn upp på LAIK-firmamentet, nämligen Sven Lönnqvist, Helge Persson, Alvar Berglund, Sven Östlund, Olle Hellberg, Nils Norin, Rune Stenlund och Erland Gustavsson. Även på damsidan blev det nu tävlingsfart på allvar främst genom Inga Gustavsson, Lisa Nordlöf, Britta Plyhm, Karin Andersson, och Barbro Sjöstrand.


1935: SM 30 km. klass II: 2:a pris genom Helge Persson. Säterloppet: 1, 2, 4, samt 1:a lagpris genom Persson-Hellberg-Lönnqvist. Krylbo: 2, 3, 7 samt 1:a lag. I Vasaloppet blev Helge Persson 8:e man. För första gången anordnade LAIK ett skid-DM, nämligen 15 km. för juniorer.
1936: Distriktsbästa ifråga om lagpris. I DM 30 km. vann Sven Lönnqvist klass II. I Logårdsloppets juniorklass klar LAIK-dominans genom Alvar Berglund, Olle Hellberg, Nils Norin med plac. 1, 2, 9.
1937: Lagseger på DM 30 km. i Säter genom Lönnqvist-Persson-Hellberg, 2:a lag i DM-budkavlen. Premiär för Klosterloppet i sin nuvarande form. Sven Lönnqvist vann före Lima-Hansson och Lasse Back.

Klang och jubel


1930-talets slut blev en klang- och jubeltid. I fyrklubbstävlingen Skedvi-Grycksbo-Vikmanshyttan-Långshyttan 1938 vann Alvar Berglund seniorklassen och Rune Stenlund bland juniorerna. CRU-loppet: 3-dubbel triumf genom Lönnqvist-Norin-Persson. 1:a lagpris blev det på DM svår terräng i Falun samt 2:a lag på 30 km. I Logårdsloppet hemfördes lagprisen för såväl 3- som 5-mannalag.


1939 gjorde Sven Östlund sin entré på LAIK-arenan och blev en klart lysande stjärna under 5 år. Först vann den gode Sven Logårdsloppet med Mora-Nisse på 2:a plats. Så blev LAIK bästa dalaklubb på SM i Filipstad främst tack vare Sven Östlunds fina och jämna tävlingsinsatser. Särskilt uppmärksammad blev LAIK: s 6:e placering på stafetten 3 x 10 km. genom att bli bästa dalalag. Laget bestod av Östlund, Lönnqvist och Berglund.

Stugsundsstafetten i Söderhamn vanns av LAIK genom Hellberg-Norin-Berglund-Östlund-Lönnqvist, med Hudiksvall, Ljusne och Malung härnäst i prislistan. Unge Erland Gustafsson fick sitt genombrott genom att vinna Logårdsloppets juniorklass. Logårdsloppet 1939 blev kanske LAIK: s största samlade tävlingstriumf genom tiderna. Dels vanns individuellt både senior- och juniorklasserna, dels togs 1:a lagpris för både 3- och 5-mannalag. Vid DM 15 km i Säfsnäs kom Alvar Berglund på delad 2:a plats, 1 sekund efter segraren Lima-Hansson. 1 sek. frän DM-tecknet, det var hårt för Alvar.
Genombrott det året blev det också för Rune Stenlund, som vann junior-DM i Avesta 15 km. Till triumferna denna säsong bidrog också skidflickorna Inga Gustavsson, Lisa Nordlöf och Britta Plyhm genom att vinna lag-DM på 10 km. Tävlingen gick f.ö. i LAIK:s regi samtidigt med 30 km. för seniorer, där f.ö. Mora-Nisse tog sitt första DM-tecken som senior.
1940 arrangerade klubben både Klosterstafetten och Klosterloppet. Stafetten vanns av LAIK och Klosterloppet av Nils Östensson. LAIK tog lag-DM i stafett 3 x 10 km. i Grycksbo genom Erland Gustafsson-Sven Lönnqvist-Sven Östlund. Lag-DM blev det också på DM 50 km i Rättvik genom Östlund-Lönnqvist-Gösta Lööf. I Avestas 15 km. vann Jack Nilsson juniorklassen. En ypperlig LAIK-prestation gjordes även på Vasaloppet detta år. Sven Östlund blev nämligen 6:e man och bäste dalmas. Premiär var det detta år för Husbymästerskapet på skidor.

Sven Östlund i topp 1944


1941 arrangerade LAIK DM-stafetten 3 x 10 km. och blev 3:e lag med Alvar Berglund som sträcksegrare. Alvar blev därtill 2:a i Pjäxloppet, Bjurås, och i Hedåsloppet.


1943 vann Östlund CRU-loppet, Pjäxloppet och Klosterloppet, varjämte LAIK lagsegrade i CRU- och Klosterloppet. I Gruvloppet i Intrånget vanns seniorklassen av Henry Gustavsson och juniorklassen av Per Löthblom.


1944 blev Sven Östlund bästa säsong för LAIK. Först tog han DM-titeln på 15 km. i Mora så blev han 2:a på 50 km. i Falun, blott 15 sek. efter segraren. I Skinnarloppet blev Ö. 15:e man, efter att ett tag på slutet ha lett loppet. Snöstorm och dåligt startnummer blev honom till "black om foten".



Ungdom i fädrens spår…


Efter Östlunds flyttning från orten 1945 var i stort sett LAIK:s glanstid som skidklubb över. Nils Norin blixtrade visserligen till ett tag och vann Avestas 30 km. samt blev tvåa i Krylbos 30 km. och Horndalsloppet, och även Sven Lönnqvist och Oskar Hellberg var med i leken. Men det blev i fortsättningen blott sporadiska framgångar.
För en verklig bravad svarade 1946 trion Nils Norin - Henry Gustavsson - Rune Stenlund för genom att med lagseger för LAIK i årets Avesta-lopp för alltid hemföra den ståtliga Johnson-pokalen.
Rune Stenlund kom senare att alltmer övergå från tävlingssporten till instruktörs- och tränarverksamhet. Blev sålunda distriktsinstruktör för skidsporten 1952 och förbundstränare 1963.


Efter de snölösa vintrarna 1947 och 49 började en ny skidgeneration komma fram. Till dem hörde Rune Hoffman, Per Löthblom, Gotthard Berglund, Göran Andersson, Karl-Göran Nilsmats och Lars Andersson. Samt på 50-talet: Olle Höglund, Sture Eriksson, Kjell Granström, Curt Söderberg, Matti Sarkkinen, Åke Morelius m. fl.
Varje år snöförhållandena ej lagt hinder i vägen har Klosterloppet anordnats. 1946 och 1952 stod LAIK som värd för DM 15 km. och 1956 detsamma för 5-mils-DM.


1953 var den bästa säsongen på länge med fina ungdomsframgångar som glädjeämnen. I Klosterloppet det året vann Lars Andersson juniorklassen och Gösta Axelsson ungdomsklassen. I Remboloppet vann K. G. Nilsmats juniorklassen, i CRU-loppet togs l:a lagpris av LAIK och Rune Hoffman blev tvåa i seniorklassen.
I Järlidsloppet för ungdom vann Lars Andersson, i Stureloppet, St. Skedvi hemfördes juniorklassen av Göran Andersson. K. G, Nilsmats vann även Säterloppets juniorklass och Lars Andersson kretsmästerskapets ungdomsklass.


1954: I CRU-loppet vann Birgitta Ragnarsdotter flickklassen och K. G. Nilsmats Näsloppets juniorklass.
1957: Olle Höglund vann Klosterloppet. 1:a lagpris till LAIK.
Under 1960-talet har skidsektionen tagit ett lovvärt initiativ för skidsportens popularisering bland skolungdom, nämligen i form av "Lilla Klosterloppet". Det anordnas varje år sedan 1960 för skolungdom från Husby gamla socken, och har blivit stora succéer. Ungdomsserier och skidläger är andra aktiviteter som sektionen satsat på för det uppväxande släktet.


1965 var ett både livaktigt och arbetsamt år för skidsektionen. Först arrangerade man Klosterloppet med 600 deltagare och så Lilla Klosterloppet för 200 barn. Som ytterligare påbrå kom Stockholms Skidförbund och ville att LAIK skulle stå som värd för deras DM, eftersom snö saknades i Kungl. Huvudstaden det året. LAIK åtog sig beredvilligt uppdraget och genomförde detsamma till stor belåtenhet från de 500 deltagande stockholmarnas sida.


P. S. Vi har nu hittat de felande namnuppgifterna från "storhetstiden" i en avdammad gammal protokollsbok. För de statistikintresserande göres därför följande utdrag ur prislistorna för åren 1926-1933. D. S.


Klosters AB:s tjänstemäns vp 7/3 1926 30 km: 1 Bertil Andersson, 2 Gustav Wistrand. Lagpris: 1 LAIK. (vp 1:a gången).
Dito 10/2 1929: 1) Oskar Hellberg, 3) Sven Grönqvist, 5) Gustav Wistrand. Lagpris: 1 LAIK
24/2 1929 i Korsnäs 30 km: 2) Sven Grönqvist, 5) 0. Hellberg, 7) G. Wistrand, 8) F. Lindgren. Lagpris: 1) LAIK.
3/3 1929: Avesta AIK, 30 km: 1) G. Wistrand, 4) 0. Hellberg, 5) S. Grönqvist. Lagpris: 1) LAIK (2:a inteckningen).
10/3 1929: Falu SK:s 30 km: 1) S. Grönqvist, 4) 0. Hellberg. Lagpris: 1 LAIK.
23/2 1930: Avesta AIK:s 30 km: 1) G Wistrand (vp för alltid. Lagpris 2 LAIK.
23/2 1930: Dala-Floda 30 km: 1) Oskar Hellberg. Lagpris: 3 LAIK.
2/3 1930: Korsnäs 30 km: 1) Helge Persson, Korsnäs?, 2) G. Wistrand, LAIK.
25/1 1931: Krylbo 30 km: 1) G. Wistrand, 3) 0. Hellberg, 4) G. Löf. Lagpris: 1 LAIK.

7/2 1931 DM budkavle i Falun: 2 LAIK, (E, Hellstenius, A. Hellstenius, 0. Hellberg.
Vasaloppet: 6 Oskar Hellberg.
28/2 1931: Koncerntävlingen i Fagersta: 1) Oskar Hellberg, 2) G. Wistrand, 3) A. Hellstenius. Lagpris: 1 LAIK.
8/3 1931 Korsnäs 30 km: 1) Oskar Hellberg, 5) G. Wistrand, 6) Sven Grönqvist. Lagpris: 1 LAIK (vp för alltid).
17/2 1932: Horndal 30 km: 1) G. Wistrand.
20/3 1932: Koncerntävlingen i Österby: 1) Oskar Hellberg, 5) G. Wistrand. Lagpris: 1 LAIK.
12/2 1933: Koncerntävlingen Långshyttan: 1) S. Lönnqvist, 2) 0. Hellberg, 3) G. Wistrand. Lag: 1 LAIK (vp för alltid).
Vasaloppet: 16 Oskar Hellberg.
13/3 1933: Avesta AIK 30 km: 3) Oskar Hellberg, 7) Gustav Wistrand, 9) Fritiof Lindgren, Lagpris: 1) LAIK (2: a int. i generalkonsulens vp).

Legendariske Edgar


Framlidne Edgar Hellstenius var inte blott en skidkämpe av rang utan också en stor spjuver. Sina förnämsta och "historiska" insatser gjorde han på Vasaloppen. Först lyfter vi på hatten för hans i LAIK:s hävder oslagbara prestation att hinna med 15 Vasalopp, varav de 10 första i följd: Och nästan alltid kom han med bland de 100 bästa i prislistorna.
Ibland när andan föll på och han inte hade så bråttom hände det att han stannade till och tittade in i stugorna efter spåret för att höra på Jerrings radioreferat eller få sig en pratstund med allmogen. Välbekant är väl det replikskifte som utspann sig vid ett sådant tillfälle:


Edgar: - Hörru bonde, har du sett till Gustav Wasa nå't idag? Det var över 400 år sen han blåste förbi här, blev svaret. Edgar: - Undra på att det blåst igen så förbaskat i spåret då...Genom dalapressen gick också på sin tid Edgars "köpenickiad" som kronprins av Sverige. Det var under en tågtransport av vasalöparna upp till Sälen. Allmänheten i ett stationssamhälle efter banan hade fått för sig att kronprinsen var med på tåget. Vid uppehållet på stationen ropade därför folket: - Vi vill se kronprinsen! Den gode Edgar fick då ett av sina många infall, lånade raskt en militärpäls, mössa och glasögon, stegade ut på vagnens plattform och mottog i egenskap av "kronprinsen" folkets jubel. Som tack för hyllningen lät han utbringa ett leve för orten och Dalarna.


Året därpå stannade tåget åter vid samma station. Edgar var förstås också med och tänkte göra om bravaden. Men när han visade sig på tågperrongen i samma mundering som året före möttes han av ropen: - Nej du Hellstenius, den här gången lurar du oss inte!

Då bleknade flickorna


Idrottspojkar på 192O-talet var sannerligen inte bortskämda med moderna färdmedel som bil och buss. I LAIK:s barndom hände det att fotbollsspelarna fick cykla till sina bortamatcher eller sitta och skaka på dammiga lastbilsflak.


Allmän-idrottarna hade det inte stort bättre. Gottfrid Berg berättar om tävlingar i Falun en lördag-söndag 1922.
Vi långstrar cyklade på lördagsmorgonen till Strand och tog därifrån båten över Runn till Falun. För min del fick jag samma dag ställa upp i ett 5000-meterslopp på Kopparvallen och på söndagen i terränglöpning utanför staden. Sedan blev det att omedelbart kasta sig på hojarna och cykla hem, för ett par av oss skulle ut på skift i verket på söndagen.


Skidåkarna tycks ha haft det något bättre förspänt, åtminstone de som hörde till "stall Hellberg". De kunde ibland få åka i hästförspända skrindor eller kolstigar från Hellbergs eller Göras till Säter eller Hedemora och därifrån ta tåget till tävlingsorten. Ja vid ett DM i Falun åkte LAIK-arna i Hellbergs bräskrinda Långshyttan-Falun t.o.r. Men ibland fanns inga hästar disponibla på grund av körslor hemma och då fick åkarna vackert själva skida till Hedemora eller Borns järnvägsstationer för att kliva på tågen där.


Ofta måste skidåkarna också övernatta på tävlingsorten. Och det kunde ha både för- och nackdelar. Gustaf Wistrand berättar om en dråplig episod från Sågmyra, där det ju fanns gott om flickor, som jobbade på yllefabriken. Långstrarna hade fått inkvartering i en byggnad, där fabriksarbeterskor bodde ovanpå. Naturligtvis var flickorna nyfikna på de utsocknes skidpojkarna och var då och då under kvällen framme och kikade in i förläggningen genom dörröppningen. Vid ett sådant tillfälle kom "Fjärs-Bertil" att stå i skottgluggen iförd bara nattskjorta. Skidledare Fredrik Lindberg - en stor lurifax - stod också där. Kvick som tanken drog listige Fredrik upp skjortan på Fjärsen mitt framför flickorna! Men då både bleknade och rodnade sågmyrajäntorna och dröp av illa kvickt. Se'n fick skididolerna från Långsta vara i fred. Det var nämligen på den tiden, då det täcka könet var iklätt
klädsam blyghet...


Vad gjorde vintersportkommittén det året


Den 7/12 1923 hölls extra klubbmöte. Ur protokollet saxas följande, som en sentida iakttagare inte blir riktigt klok på:


§2


Valdes följande kommitté för vintersporten: Fredrik Lindberg, Martin Liljeqvist, Hugo Johansson, Emil Svartberg, Axel Nordholm, Konrad Engström, Vilhelm Hansson (ordf.).


§3


Angående programmet för vintern så beslöts att inga märkesåkningar eller andra större tävlingar skulle anordnas och ej heller vederbörande förbund därom underrättas.

Mera korn


25/11 1921: § 6: Ordf. Gunnar Bruhn hade i skrivelse begärt utträde ur klubben. Beslöts att styrelsen snarast skulle hos hr Bruhn göra en förfrågan om orsaken och om möjligt söka övertala honom att kvarstå i LAIK.
(Orsaken lär ha varit att B. inte var någon större vän av fotboll och därför inte gillade den dominerande roll denna gren intagit detta första skälvande år. Han lugnades för framtiden av styrelsekollegerna och återtog omg. utträdesanmälan. Men fotbollsintresset på bruket stod inte att hejda...)


16/4 1925: § 2: Beslöts att icke skicka något ombud till förbundsmötet i Falun den 19 d:s, enär klubben inte hade något att framföra vid detsamma.


23/2 1926: § 1: Som medlemmar i klubben inröstades enhälligt ingenjör Kjell Åkerhielm och kandidat Waldemar Wejdeby.


1942 förundrar sig revisorerna över att nettot på LAIK-mässan blivit så ofattbart klent som 4,4 proc.., medan behållningen på Atlantic-festen samma år kunde bli hela 27,9 proc. av bruttot.
På grund av klubbens dåliga ekonomi kunde den beslutade fonderingen till 25-årsjubiléet på 100 kr. årligen, ej verkställas, detta år,

Ur orienteringssektionens berättelse 1942:


Som exempel på den stora idealitet som orienteringsfolket besjälas av kan följande nämnas: Både aktiva och funktionärer har vid skilda tillfällen använt sig av cykel som transportmedel till och från tävlingar. Samlingsplatserna har härvid kunnat lega ända upp till 5 mil från Långshyttan.


SOV I SVENSK FLAGGA


Stora DM gick det året i Malung. De två deltagande kulstötarna från LAIK åkte linjebuss dit upp på lördagen. Till Dala- Järna var bussen så försenad att pojkarna måste av där och ringa till tävlingsarrangörerna i Malung och be dem skjuta på kulstötningen tills LAIK-arna hunnit fram. Jodå, det skulle väl ordna sig.
För att "ladda upp sig" la' den äldre kulmannen in en stadig pris snus under de sista bussmilen. Den yngre förmågan ville inte vara sämre han när det gällde att "stärka krafterna". Men det blev snarare tvärtom, för han var novis i snusandets ädla konst. Vid framkomsten kände han sig tämligen enkel och tävlingsinsatsen blev därefter...


Så skulle de båda kumpanerna greja logi till natten. Men det var lättare sagt än gjort. Något ledigt rum stod ej att få. Till slut hittade de ett övergivet tält, som de kröp in i och bäddade åt sig i mörkret av där befintliga paltor. Döm om den äldres överraskning när han på morgonen vaknade och fann att han bäddat åt sig i en svensk flagga!

www.langshyttan.nu