Presentation och förhistoria


För LAIK:s stiftande och första styrelse samt klubbens föregångare redogöres här nedan.


För närvarande arbetar klubben i sektioner för fotboll bordtennis, orientering, ishockey, skidor, motionsidrott och fri idrott. Tidigare har på tävlingsprogrammet även stått boxning, simning, cykel och gång. Vidare har funnits särskilda sektioner för damidrott och ungdomsidrott. Brottning, gymnastik, tennis och frisksport har däremot inte bedrivits i LAIK-regi, eftersom specialklubbar funnits för dessa grenar. En tid hade även boxningen egen klubb.


Sektionerna har egna styrelser, som ansvarar för träning, tävling och ekonomi. Sektionsstyrelserna är dock ansvariga inför huvudstyrelsen, som handlägger frågor av gemensamt intresse gentemot förbund, myndigheter och övriga organisationer.
LAIK:s nuvarande styrelse består av: Rolf Johansson ordf., Harry Forsman kassör, Lars Forsström sekr., samt Gunnar Gustavsson. I huvudstyrelsen ingår också ordf, för varje sektion. Klubbens medlemsantal uppgår vid jubileumsårets ingång till 246.
Sektionsordförande och sålunda ledamöter av huvudstyrelsen är vid årsskiftet 1970-71: Fotboll: Arne Hellström, skidor: Bertil Eriksson, bordtennis: Sven-Olof Westlund, orientering: Jan Olof Carlsson, ishockey: Kent Wadin, fri idrott: Lars Andersson, motionsidrott: Anders Westman.


Långshyttans BK och IF



Enligt uppgift skall den första idrottsföreningen i Långshyttan ha bildats år 1905 med namnet Långshyttans Bollklubb. Som framgår av namnet torde fotboll ha varit den dominerande sportgrenen och klart är att övningarna försiggick på Jonsboplan, som torde vara Långshyttans första mera officiella idrottsarena. Hur länge denna klubb agerade är ej känt, men 1912 bildades Långshyttans idrottsförening. Dess verksamhet tycks ha upphört ungefär vid tiden för första världskrigets utbrott. Den 11 juni 1917 hölls ett sammanträde på hotell "Frida" i Långshyttan "med intresserade för den gamla idrottsföreningens återupplivande". Då fördes protokoll och där kan man läsa, att idrottsföreningen "nu snart legat nere i 4 år". Det valdes en styrelse med Nisse Carleson som ordförande och det beslöts att bibehålla föreningens gamla namn "nämligen Långshytte Idrottsförening". Av ett protokoll från augusti 1917 framgår att föreningen hade 39 medlemmar, varav 22 aktiva.


Hedersledamot fick tampas med Hitler

Av medlemmarna var mer än hälften tjänstemän vid Klosterverken. En av föreningens första åtgärder var att som "hedersledamöter" välja in Klosters AB:s dåvarande disponent Harald Funch samt bolagets vice VD Arvid Richert, sedermera svensk ambassadör i Berlin under andra världskriget. Det har funnits fint folk i Långshyttans idrottsrullor!
Till dem kan ju också räknas, om man vill, IFK Hedemoras senare så framstående bollspelare och idrottare, Sigurd Wretling. Han jobbade nämligen som frisör i Långshyttan åren 1916-17 och var då med i LIF, sparkade boll och friidrottade på Jonsbo plan.
En del tävlingar och fester anordnades, men de ekonomiska svårigheterna var stora och planfrågan var ständigt på tapeten. I det sista tillgängliga protokollet från september 1918 lyder sista paragrafen: "Bestämdes att skaffa ett nytt fodral till bollen och annan idrottsmateriel innan priserna springa i höjden."

LAIK bildas


Den 13 januari 1921 samlades några idrottsintresserade på Bergs kafé för bildande av en "Idrottsklubb", som det står i det förda protokollet. Som ordförande och sekreterare vid mötet fungerade Hanse Norbäck och Hugo Johansson (Stamgård). Redan då bestämdes att klubbens namn skulle vara Långshyttans Allmänna Idrottsklubb. Någon styrelse valdes ej, enär "en hel mängd medlemmar från den gamla klubben ej hade infunnit sig". Valet uppsköts till den 16 januari, då klubben skulle hålla möte. Redan vid detta första sammanträde beslutades dock om en träningstävling på skidor "å 20 km. distans" med start vid godtemplarlokalen. "Att uppåka banan utsågos herrar Larsson och Johansson" - så slutar denna LAIK:s första urkund och ger därmed en antydan om vilken idrottsgren, som skulle bli en av de dominerande.

Det kallades till allmänt möte i Folkets Hus den 16 januari 1921. Då valdes styrelse och beslöts att söka inträde i Svenska Idrottsförbundet.

LAIK:s förste ordförande 1921-22 polisman Gunnar Bruhn

Styrelsen fick följande utseende: Ordförande Gunnar Bruhn, vice ordf. Karl Roos, sekreterare Gustav Andersson, kassör Edgar Hellstenius, materielförvalt. Henning Hammarström, suppleanter H. Norbäck och Evald Laeben.

Det var vinter och helt naturligt startade klubben sin verksamhet med skidtävlingar. Distanserna var 15 och 30 km. och start eller samling skedde oftast vid Godtemplarlokalen.

"Sorgligt nog" hela 4 fotbollslag


Men när sommaren kom blommade fotbollen och det i sådan omfattning, att styrelsen ansåg sig böra konstatera: "Sommarens idrott har, sorgligt nog, uteslutande egnats åt fotboll i det att icke mindre än 4 lag bildats". Bakgrunden till denna veklagan var det faktum, att den allmänna idrotten "helt fått ligga nere". Orsaken därtill tillskrives den dåliga planen samt avsaknad av löparbanor. Vid årsskiftet 1921-1922 räknade klubben 117 aktiva medlemmar "sedan Trollbo-Kamraterna sökt och erhållit inträde'. Vid slutet av år 1922 var antalet 137.

Planfrågan liv eller död


En livsfråga för klubben var en idrottsplan, användbar för såväl fotbollen som allmänna idrotten. Denna fråga går även som ert röd tråd genom klubbens historia fram till år 1939, då nuvarande Klosterliden stod färdig. Den s. k. Jonsboplan var för liten för fotbollsmatcher i större sammanhang. Man såg sig om efter en plan, som omedelbart och utan förarbeten kunde tagas i bruk. Genom tillmötesgående av disponenten Erland Bergh (1878-1943), chef för Klosterverken fick klubben disponera en åker "mellan kvarn och frälsningsarmén" som man då uttryckte sig. Området tillhör nu Klosterverkens industriområde och kan väl närmast platsbestämmas som mitt emot Dahlins snickerifabrik. Det var en av bolagets bästa åkrar och jordbruksinspektoren var föga tilltalad av disponentens tilltag. Minnesgoda långshyttebor minns säkert många fotbollsmatcher på denna plan.


Styrelsen började emellertid redan första året diskutera frågan om en permanent idrottsplats. Disponent Bergh lovade, att styrelsen skulle få välja ut en lämplig plats för en sådan. Valet föll på Landbohagen (sedermera Klosterliden). Man kan inte frånkänna protokollföraren siarförmåga, då man läser hans kommentar: "Det kommer att taga både tid och arbete."


Tiden vet vi, men arbetet kan här ej beskrivas. Ett statligt organ, som omväxlande kallas Statens Nödhjälpskommission och Svenska statsarbeten, var en tid med i bilden utan att det blev någon användbar plan. Det såg helt hopplöst ut till våren 1923, då en verklig kraftansträngning gjordes. Ett "30-tal verkligt intresserade medlemmar" arbetade då på planen under 4 veckor och Klosters Bolag bidrog med hästar och materiel. Detta resulterade i att planen kunde tagas i bruk för fotbollsmatcher sommaren 1923. Några löparbanor blev det dock inte förrän 1927, då sådana nödtorftigt iordningställts så att det kunde tävlas om juvelerare Oscarssons vandringspris.

Men allt var fortfarande ett provisorium. Planen saknade ordentlig dränering och det blev ganska plaskigt ibland för spelarna. Löparbanorna gick på ena kortsidan runt en kulle med påföljd att löparna stundtals försvann för publiken.

Hårda bud innan nya Klosterliden kom till


"Förbättring av idrottsplatsen" var en ständigt återkommande fråga för styrelsen. 1931 fick klubben 1.000 kronor av Föreningen för idrottens främjande men måste konstatera att "detta belopp på inga villkor är tillräckligt för denna förbättring och flerfaldiga ansträngningar hava gjorts för att skaffa tillräckliga medel men misslyckats". 1932 bildades en planfond, till vilken detta belopp fördes. 1933 ingavs ansökan om att få arbetet utfört som stats-kommunalt reservarbete, vilket avslogs. Kommunen synes ha tillstyrkt, men det strandade på A. K. d. v. s. Arbetslöshetskommissionen, som var det statliga organet. Motivet var "den ringa arbetslösheten i dessa trakter".

Den stora arbetslösheten under 1930-talets första år var tydligen överstånden för Långshyttans del. Styrelsen sökte andra utvägar. 1937 var ett avgörande år. Då fick klubben anslag av tipsmedel med 5.000 kronor, av Husby kommun 2.000 kronor samt av Klosterverken 2.000 kronor. I planfonden hade man förut 1.200 kr. och alltså sammanlagt 10.200 kr. Ett kostnadsförslag för omläggningen slutade på 15.200 kr. och alltså fattades det 5.000 kr. innan man kunde sätta igång. Denna summa upplånades i Husby Sparbank genom förmedling av disponent Bergh. Det krävdes givetvis borgensmän. Bergh var själv engagerad i bankens ledning och fick ej teckna borgen.

Saken ordnades på så sätt att hans söner Sigvard och Folke gick i borgen för dessa eftertraktade 5.000 sekiner och klubben fick full pott. Ett villkor var dock att borgensmännen fick en viss garanti i form av reverser å motsvarande belopp från klubbmedlemmar. Helge Törnqvist alias "Dempsey" framskaffade ensam 100 reverser å 50 kr. från 100 klubbmedlemmar och fick vid ett klubbmöte den 7 juni 1937 en eloge för detta arbete. Sedan skulden betalats har dessa reverser av bröderna Bergh överlämnats till Idrottsplatsföreningen, som bildades 1937 för ombyggnad och fortsatt förvaltning av idrottsplatsen.


Det blev dock ej en ombyggnad enligt de ursprungliga planerna. En från Riksidrottsförbundet utsänd tekniker kunde ej gå med på att löparbanorna skulle runda en siktskymmande kulle. Han omarbetade förslaget och lär även ha bidragit till dess finansiering genom att utverka ytterligare anslag. Arbetet slutfördes 1939 och det planera- des för invigning den 24 september 1939. Dessförinnan utbröt emellertid andra världskriget. Idrottsmän och ledare skingrades genom inkallelser. I årsberättelsen för år 1939 heter det: "det blev istället en triangelmatch mellan Säters IF - St. Skedvi IK och LAIK, varvid Klosterliden för första gången togs i bruk".
Den officiella invigningen ägde rum den 9 juni 1940, då LAIK inbjudit till nationella tävlingar i allmän idrott.


Hur kom platsen att heta Klosterliden? 1939 utlystes en tävling om bästa namnförslag. Ett 70-tal förslag inkom och därav utvaldes 5 till omröstning inom styrelsen för LAIK. "Rällevi" fick de flesta rösterna, "Klosterliden" endast en röst. Frågan gick vidare till Idrottsplatsstyrelsen och då den på nytt upptogs av LAIK: s styrelse den 25 augusti 1939 heter det i protokollet helt kort: "Beslöts att Långshyttans nya idrottsplats skall heta Klosterliden". Fyra personer hade föreslagit detta namn och Birger Hellberg fick efter lottning ett frikort för år 1940 som pris.

Mässorna och ångloket Thor gav pengar


Hur den idrottsliga verksamheten utvecklats under de gångna åren framgår av de olika sektionernas berättelser. Hur denna verksamhet finansierats från en omsättning första året om kr. 334: 41 till närmare 100.000 kr, under de senaste åren är en annan historia, som här endast i korthet kan beröras. De olika idrottsliga aktiviteterna har mera sällan givit några vinster, om också lysande undantag finns. Mera lättsinniga verksamheter som "Danser och fester" lämnade däremot länge räddande nettobehållningar. Man kan därvidlag ej undgå att nämna LAIK-mässan, en begivenhet med traditioner inom Långshyttans nöjesvärld. Den kan räkna anor från klubbens första år, ehuru den då i räkenskaperna hette "bal i Landbohagen" och lämnade ett brutto om kr. 254: 27. Därav skulle dock handlare Moberg ha kr 54: 40 och Långshyttans musikkår 42 kr. Sedan följde regelbundet inkomster på "fester och baler". I LAIK :s handlingar nämns LAIK-mässan första gången år 1938. Dessförinnan kallas festerna karnevalsfest, höstfest, o. s. v. 1957 lämnade mässan en nettobehållning av 3.222 kr. Sedan dalade intresset och nettot och då 1966 års mässa visade en förlust på drygt 500 kr. tröttnade arrangörerna. Därefter har man huvudsakligen förlitat sig på lotterier i olika former bl. a. bingo.


Ett namn, som oupplösligt är förenat med LAIK-mässan är nu bortgångne Nils Gunnar Isacsson. Han var en demonarrangör. Vilka artistfenomen fick man ej på hans tid se i Landbohagen? Och var dom inte så märkvärdiga som på affischerna så inte var det "Antons" fel. "Allt för LAIK" var valspråket för honom och för många klubbmedlemmar, som under årens lopp offrat massor av fritid för klubben.


Som ett strålande exempel på initiativkraft och oegennytta under senare år kan nämnas det frivilliga arbete, som klubbmedlemmar utförde 1966-1967 med renovering av ångloket Thor samt skrotskärning. Detta arbete, som var en kraftsamling för att förbättra klubbens ekonomi, tillförde klubbkassan 7.500 kr.


LAIK:s protokoll och övriga handlingar är i många stycken en berättelse om generationers uppoffrande och många gånger slitsamma arbete till gagn för klubben och idrotten. Många ha arbetat i det tysta, andra åter i ledarpositioner. Alla, ingen nämnd och ingen glömd, har medverkat till att LAIK blivit och förblivit den samlande organisationen för bygdens idrottsmän.

Från flydda tider... Hans Nord fortsätter bläddrandet i gamla papper


Följande slumpmässigt valda axplock från klubbens protokoll och årsberättelser från starten och fram till "modern" tid kan kanske vara av intresse:


1921 5/3: Beslöts att idrottsdräkten skall vara lika för alla grenar, svarta byxor och svart- och vitrandig tröja.
Efter sommarens slut och sedan kölden infann sig anlades en skridskobana, men efter det ymniga snögandet befanns det otänkbart att på frivillighetens väg få banan fri från snö, vadan företaget måste inställas.


1922 22/12: Togs initiativ till en lagtävlan på skidor mellan skolorna.


1923: Trettondagsstjärnan inbringade kr. 147:67.


1924: I augusti anordnade klubben en simtävling, som blev ovanligt lyckad. Ekonomikommittén anordnade 13 danstillställningar för att förbättra klubbens ekonomi.


1925 30/3: Beställdes prov på klubbmärke av följande utseende: Fyrväppling, svart botten, vita blad, vit ytterkant och bokstäverna LAIK svarta.


1926: Uppsattes ett staket runt idrottsplatsen. 188 stolpar användes och kostnaden slutade på kr. 3.463 :93. "Klubben har på ett utmärkt sätt klarat utgifterna för detsamma."


1927: Oscar Hellberg anmäldes till JSM på skidor 20 km i Örnsköldsvik. John Wester (järnvägstjänsteman) utsågs till färdledare, "då Wester är i besittning av fribiljett skulle klubbens enda utgift för honom bliva logi och mat under 2 dagar". Hellberg blev trea.


1927 21/3: Beslöts att sligkörningen från gruvan till idrottsplatsen skulle påbörjas. Åkaren Henning Eriksson körde för 50 öre per lass och hans lastare fick 75 öre i timmen. Disponent Berg skänkte 50 kr. till skidlöpningens främjande och därför inköptes 3 par hickoryskidor till Vistrand, Grönkvist och Bertil Andersson. Beslöts att behållningen vid första fotbollsmatchen mellan A- och B-lagen skulle tillfalla Arbetslösas Förening. Fråga upptogs huruvida fotbollsspelare, som arbeta endast 14 dagar i månaden, möjligtvis skulle kunna beredas så mycket arbete, att de på så vis kunde förtjäna så mycket som till fotbollsskor. Beslöts att i möjligaste mån bereda dem arbete vid idrottsplatsen.


1928 9/5: Beslöts att ordna med Gottfrid Johansson om skötsel av fotbollsplanen. Till att börja med skulle löparbanorna rensas från ogräs och slänten iordningställas. Ett pris av 10 kr. ansågs icke böra överstigas för detta arbete.


1929: Det förekommer att fotbollsspelare vägra spela utan anledning. Årsmötet beslutar, att först skall spelarna varnas men vid upprepad förseelse avstängas. Vid samma årsmöte begärdes felräkningspengar för kassören. Detta beviljades med 25 kr. per år men samtidigt beslutades att bokföringen skulle omläggas till ett enklare system.
3/5: Beslöts att klubbens fotbollsspelare skulle gratis få en flaska dricka per man vid varje fotbollsmatch. Enligt tidigare praxis måste de dela en dricka på två man.


1930 13/8: Beslöts att påbörja grundgrävningen för sportstugan. Grävningen skulle utföras av arbetslösa klubbmedlemmar för 80 öre per timme. "Stor-Petters" Anderssons anbud för träarbetet, 450 kr. i ett för allt, antogs. Allmänna idrotten fick vind i seglen. Banorna renoverades och klubbmatcherna mot St. Skedvi I.K. påbörjades.

1931 : LAIK bildade en sektion i Smedby med ett 50-tal medlemmar, vilka dock redan i december samma år begärde utträde för att bilda egen förening.


1932: Beslöts fotografera fotbollens A-lag, som 2 år iföljd vunnit Dalaserien klass I. Under februari månads svåra storm blåste idrottsplatsens staket ned på en sträcka av 250 meter. Reparationen kostade
kr. 1.022 :43 jämte 200 frivilliga arbetstimmar.


1933: Disponent Bergh upplät Norviksstugan till LAIK. Sittplatser iordningställdes på idrottsplatsen utan kostnad för klubben. Fru Anna Bergh skänkte 100 kr. till virke och Vilhelm Hansson gjorde gratis allt arbete. Besök av "storsimmaren Arne Borg, som haft uppvisning vilken ur både publik och ekonomisk synpunkt blev mycket lyckad".


1934: Besök av "världsmästaren i diskus Harald Andersson".


1935: Första utländska fotbollsbesöket. Fagerborg Ballklubb från Norge nedkämpades med 2-1.


1936: Stora nationella allmänna idrottstävlingar, LAIK :s midsommarspel, "med deltagande av Sveriges mest kända idrottsmän".


1937: Klubbens skuld till Fagersta Bruks A/B. kr. 1.072 :- "har genom disponent Berghs välvilliga tillmötesgående avskrivits, varför LAIK :s ekonomi nu kan anses vara mycket god". Fotbollens A-lag leder Elitserien och bjöds på middag på restaurang Holmen. Ombyggnaden av idrottsplatsen påbörjas och bollspelet förlades till "Sligvallen vid Rällingsbergs gruva". Publiken forslades till Sligvallen med tåg från Långshyttans järnvägsstation.


1938: Vid styrelsesammanträde den 10/9 1938 undertecknade samtliga styrelseledamöter en skrivelse till LAIK :s extra möte, vari de förklarade att de på grund av ofördelaktiga yttranden om styrelsen såg sig nödsakade att nedlägga sina uppdrag i LAIK :s styrelse. Vid extra möte med klubben den 13/9 fick styrelsen förtroendevotum och övertalades att kvarstå. Bakgrunden till denna kris var den, att några missanpassade medlemmar övergått till en nybildad klubb, BK Union. Splittringstendenserna och "unionskrisen" ebbade så småningom ut och LAIK fick i frågan stöd från Dalarnas Idrottsförbund.


1939: Den 8/2 1939 beslöt styrelsen framlägga förslag om instiftande av ett förtjänstmärke inom klubben. Vid sammanträde den 19/3 med styrelserna för LAIK och Säters IF beslöts anställa Helge Dunker, Sandviken, som fotbollstränare. I protokollet anförs att Dunker i Sandvikens allsvenska lag "spelat såväl målvakt som forwards och bör ju vara väl hemma i storklubbarnas träningsförhållanden. Därtill har han under den engelske tränaren Nicholsons ledning lärt sig en del utländska metoder". LAIK arrangerade DM på skidor 30 km. seniorer och 10 km. damer. "Segrare i denna tävling blev Dalarnas nya stjärna Nils Karlsson från Mora". Ebba Sedell segrade bland damerna.


1940: Anordnades för första gången Husbymästerskapen på skidor.


1941: 20-årsjubileum firades med en enkel festlighet i Folkets Hus. Klubbens första styrelse honorerades och klubbens förtjänstmärke utdelades för första gången.


1942: Den 11/7 utsågs en medlem att "värva folk till skördehjälpen" och samma person fick den 21/10 uppdrag att mottaga anmälningar om tävling i vedhuggning. Detta var naturligtvis kampanjer för folkförsörjningen under världskriget. Den 29/11 hölls höstmöte på "Gettaberget". Stjärnsunds AlF var representerat och meningen var att utse bästa platsen för en slalombacke. Svärdsjöberget ansågs bäst, men som bekant kunde planerna ej realiseras.


1943: Fotbollen dominerade årets idrottshändelser genom A-lagets seger i Uppsvenskan och kval till allsvenskan div. II, där det dock blev förlust mot Ljusne.


1944: Styrelsen konstaterar, att "för första gången i klubbens historia ett individuellt DM på skidor och i orientering för seniorer hemförts". Det var Sven Östlund och Halvar Lunding som svarade för dessa segrar.


1945: Fotbollen ånyo i topp. Vinst i uppsvenskan och seger i 2 av 3 kvalmatcher till div. II allsvenskan mot Alfta. Styrelsen konstaterar en ekonomisk sensation i det att fotbollen lämnat ett överskott på c:a 3.000:- kr.


1946: LAIK stod som arrangör för stora DM i allmän idrott och DM på skidor 15 km. svår terräng. Fotbollsektionen rapporterar att "LAIK:s saga i div. II är ett minne blott". Sista matchen mot Sandvikens AIK vanns dock med 4-1.


1947: Ur orienteringssektionens berättelse: "I likhet med förra året har Margit Gustavsson svarat för de mest glänsande prestationer." En träningsplan har under året färdigställts.


1948: Premiär för ishockey i Långshyttan. På träningsplanen norr om Klosterliden började ishockeysektionen i slutet av 1947 anlägga en bana, som den 27 januari 1948 stod klar för match. Först spelades en korpserie varav ett LAIK-lag uttogs. Detta spelade sin första match borta mot St. Skedvi den 14 februari och vann med 4-3.


1949: Inga anmärkningsvärda händelser. Skidåkarna led av permanent snöbrist och fem man, som åkte för märket, gjorde detta "mer på lingonris än på snö".


1950: Styrelsen undersöker möjligheten att bygga en sporthall vid Klosterliden, men på grund av svårigheter med byggnadstillstånd m.m. bordlades planerna tillsvidare. Bordtennis upptogs som sektion inom LAIK.

I styrelsens årsberättelse för jubileumsåret 1951 lämnas ett sammandrag över verksamhet och framgångar under de 30 verksamhetsår, som man då kunde se tillbaka på. Vi återger därur följande: Våra idrottsframgångar har varit många och inom alla idrottsgrenar har klubben under olika tidsperioder legat i toppen inom distriktet. Den fria idrotten hade sin guldålder, där vi bl. a. kan nämna att Gunnar Sundlöf hemförde 6 DM-tecken och Nils Norin 1. Boxningen var under 30-talet en glansgren med Olle Vinlöf som en av landets yppersta. Orientering har tidvis omfattats med stort intresse och flera uppmärksammade framgångar har noterats. Två DM-mästare återfinns inom klubben nämligen Halvar Lunding och Ingvar Johansson. I fotboll, klubbens paradgren, har man orkat med ett DM det var klubbens stronga juniorlag från anno 1929, som stod för den bravaden. Jämsides med fotboll har skidåkning varit den dominerande gren, som på sin tid lyste ut över landskapet och landet. Vem minns inte trion Oskar Hellberg - Sven Grönkvist - Gustav Vistrand, som otippade hemförde lagsegern på 15 km, svår terräng 1927, där Oskar Hellberg belade 3:e plats efter de stora skididolerna Anders Ström och "Särna-Hedlund".


De vackra skidtroféerna i klubbens prisskåp bär vittne om skidlöparnas forna bravader. De minner om åtskilliga lagsegrar I DM och andra stortävlingar. Individuella DM-titlar har hemförts av Oskar Hellberg, Sven östlund och Rune Stenlund.


Damidrotten har i huvudsak hållit sig till fri idrott och skidor, där man i den senare grenen hemfört ett DM. (Lag-DM 1939: Inga Gustavsson, Lisa Nordlöf och Britta Plyhm).
Men även cykel, simning och bandy har under olika tidsperioder fört klubbens färger med framgång och på senare tid har ishockey och bordtennis tillkommit."


I samma årsberättelse konstateras, att några märkligare resultat ej uppnåtts under året, "men vi skall hoppas att det arbete, som särskilt ungdomssektionen lägger ner, så småningom skall bära frukt." Därmed antyddes riktlinjerna för de följande 20 årens idrottsverksamhet. Det är väl i huvudsak från arbetet bland ungdomen som klubben kunnat registrera resultat under senare tid. För alltid är ju den tid förbi, då man med enbart naturbegåvning för en viss idrottsgren kunde stega in på tävlingsbanor och göra sensation. Metoder och intensitet i den moderna träningen har ju medfört resultat, som kan verka deprimerande på en nybörjare. Som en kuriositet i detta sammanhang kan nämnas att Lasse Anderssons klubbrekord på 1.500 meter är 1/10 sekund bättre än gällande världsrekord det år, då LAIK bildades. Och då den store Paavo Nurmi sedermera slog nytt världsrekord var detta endast 2 sekunder bättre än Lasses klubbrekord.


1960 iordningställdes ett el-ljusspår för skidåkare, som på senare tid omlagts och genom ett omfattande frivilligt arbete gjorts till ett trevligt terrängspår, som även kan nyttjas för löpträning sommartid. Vintern 1955-56 kunde ishockeyspelarna spela på en ny bana i Långshyttans centrum och från och med 1971 går spelet vidare på en nyanlagd bana vid Jonsboskolan. En ny förnämlig träningsplan för fotbollen har även tillkommit.

Långshyttans Idrottsplatsförening


1937 bildades Långshyttans Idrottsplatsförening, en ekonomisk förening "för idrottsplatsens i Långshyttan vård och skötsel". Föreningen fick vida större uppgifter. I det föregående har redogjorts för idrottsplatsens ombyggnad, som var denna förenings verk. 1956 började föreningen planera byggandet av en idrottspaviljong vid Klosterliden. Samma år erhölls ett kommunalt anslag om 20.000 kr. Av tipsmedel erhölls genom Riksförbundets Idrottsplatskommitté 20.000 kr., av Fagersta Bruk 15.000 kr och av egna medel satsade 8.500kr. Ett lån med Husby kommun som borgensman å 30.000 kr. var den sista pusselbiten och sedan kunde man sätta igång. 1960 byggdes en modern klubblokal med alla moderniteter såsom klubbrum, kök, bastu, omklädningsrum m.m., allt uppvärmt genom oljeeldning. Kostnaderna slutade på kr. 101.765 kr. Mycket frivilligt arbete utfördes och på kort tid betalades alla resterande skulder, varför föreningen nu är skuldfri för denna förnämliga klubblokal. Det kan nämnas att LAIK-damernas syjunta bidrog med 1.000 kronor till lånets amortering. Denna syjunta är för övrigt värd en eloge för allt det arbete den presterat för klubbens ekonomi.


VARNING FOR HEMMABANA!


På 3O-talet rådde stort hemlighetsmakeri kring orienteringsbanorna. Särskilt sådana som utlagts i Husby-skogarna av lokala arrangörer.
En gång skulle två laikare lägga banor till en nationell nattorientering. Tidigt söndag morgon bar det iväg från Långsta per cykel. Ett skogsområde mellan Stjärnsund och Dala-Åsbo hade utvalts som tävlingsterräng. När banläggarna gjort färdigt med stråken och kontrollerna återstod problemet att ta sig hem igen utan att avslöja för event, mötande orienterare varifrån man kom. Till den ändan togs omvägen över Kloster-Smedby för att lura de egna skogsluffarna.


Vid en annan nationell nattorientering hade LAIK :s banläggare också lagt stråken mellan Stjärnsund och Dala-Åsbo. Vid den tiden hade Stjärnsunds AlF fått fram flera fina orienterare, varför denna terräng skulle blivit rena hemmabanor för dem.
Tävlingsledningen såg sig därför nödsakad att tillgripa den drastiska metoden att vid uppropet på Torget i Långshyttan ge Stjärnsundslöparna startförbud! Det väckte naturligt nog stor förtrytelse hos "sundsarna".
Utresan till startplatsen gick per tåg på BLJ till Åsbo och hemfärden från Stjärnsunds station. En av banläggarna skulle ned till tåget och hämta några prylar. På återvägen till målplatsen vid Folkets hus hejdades han i mörkret bakom Herrgården av några stjärnsundsorienterare, som avkrävde LAIK-ledningen en förklaring till startförbudet. Situationen var något penibel för den ensamme laikaren, och frågan var om inte smockan låg i luften ... Nå, det hela redde så småningom upp sig i bästa samförstånd och grannsämjan mellan klubbarna blev återställd. Tävlingsledningen måste också efteråt erkänna att åtgärden var något klumpigt gjord.

www.langshyttan.nu