Före LAIK:s bildande, alltså före 1920-talet, var Jonsboplanen arena för friidrottstävlingar i Långshyttan. Grenarna var huvudsakligen hopp, kast och löpning 60 meter. Att löpdistansen var så kort berodde givetvis på att någon längre löparbana ej kunde ordnas där. Tävlingar på längre distans gick på en provisorisk bana mellan planen och Landbohagens dansbana, fram och åter. Bland aktiva idrottsmän från hela friidrottens urtid kan nämnas Erland Nordholm, Hugo Johansson (Stamgård), Rickard Glad, Henning Hammarström och Olle Södergren. Dessutom var dock terräng- och landsvägslöpningar ofta förekommande.

Den första protokollförda löpningen efter LAIK:s bildande gick den 23 april 1922 från klubbens dåvarande idrottsplats mellan gamla kvarn och frälsningsarmén till Samuelsdal och åter. Det kan vara av intresse att nu, nära 50 år senare, taga del av namn och resultat, nämligen;
1. Gottfrid Berg, 16.42 min., 2. And. Hellstenius, 16.42, 3. Edgar Hellstenius, 17.05, 4. Henning Hammarström, 17.12, 5. Ragnar Nygren, 18.45, 6. Hugo Johansson, 19.04, 7. Manfred Persson, 21.01.

På grund av bristen på banor blev terräng- och landsvägslöpningar de vanligaste tävlingsformerna. 1925 gick den första tävlingen - Långshyttan runt 7 km. - med deltagare från andra föreningar, Avesta, Hedemora och Stora Skedvi. Gunnar Ljunggren segrade och bäste LAIK:are E. Tysklind blev fyra. Skarorna av aktiva friidrottare växte och av dessa kan nämnas Bertil Larsson, Gustav Wistrand, Sven Grönkvist, Gottfrid Bäck, John Holm, Oskar Hellberg och Roland Elfsberg.

Fram till 1930 omfattade programmet mest löpningar på långdistans, men nämnda år tog dåvarande LAIK-ordföranden Henning Bergdahl initiativ till klubbmatcher i friidrottsgrenar. Vid ett möte i juli 1930 i Fäggeby med representanter för Stora Skedvi IK beslöts anordna klubbmatcher i grenarna löpning 100, 400 och 1.500 meter, hopp (höjd, längd och stav), kast (kula, diskus och spjut) samt svensk stafett. Under en 3-årsperiod utkämpades två matcher varje år, en i Långshyttan och en i Stora Skedvi. Tävlingen om den gemensamt uppsatta pokalen vanns slutligen av LAIK med poängen 354-288. Detta tävlingsutbyte blev mycket stimulerande för friidrotten och tillförde klubben många nya aktiva såsom Helmer Lund, Helge Törnkvist, Sigurd Nyholm, Birger Eriksson-Glad, Sven Englund, Erik Eriksson, Gunnar Vinlöf, Arvid Andersson och Folke Jonsson.

För att ytterligare öka intresset för friidrotten uppsatte fabrikör Lundgren ett vandringspris i femkamp. Efter 3 års tävlande erövrades detta pris av den mångsidige Birger Eriksson.
Erland Westling, som länge var den dominerande terränglöparen, blev så småningom även klubbens bästa banlöpare, ett säkert kort på 1.500 och 400 meter i klubbmatcherna. En stark friidrottare framför allt i klubbmatcherna var också Birger Eriksson, som genom sin styrka i ett flertal grenar blev en framstående poängplockare. I viss mån gäller detta också för Erik Eriksson. Gunnar Vinlöf dominerade hoppgrenarna och i spjut var Folke Jonsson den starke mannen. Han vann samtliga 6 klubbmatcher mot St. Skedvi IK.

1932 stod LAIK som arrangör för DM i terränglöpning, klass 1 och 2. Med start i Landbohagen (nuvarande Klosterliden) gick banan i terrängen väster om Jonsboplan. Det var första gången som LAIK fick förtroendet att arrangera en DM-tävling. Sven Steinholtz, Mora, segrade och ende deltagande LAIK-löparen Erland Westling blev 12:te man i klass 2 bland 44 som gick i mål. Samma år fick LAIK sin förste juniormästare i friidrott. Gunnar Vinlöf stod för den prestationen genom att vinna stavhoppet vid DM-tävlingarna i Krylbo.,

1932 påbörjades ett stimulerande och betydelsefullt friidrottsutbyte med IFK Hedemora. Första klubbmatchen blev visserligen en storförlust med poängen 126-80, men så småningom blev matcherna många gånger ytterst jämna. Någon siffermässig vinst nådde vi aldrig i dessa matcher, men aktiviteterna ökade intresset och lockade nya förmågor till träning och tävling. Vi kan nämna Gunnar Sundlöf, som sedan blev det största namnet inom LAIK:s friidrott, vidare Erik Forsberg i kast, Nils Westerberg i löpning, Valter Bark i stavhopp och löpning 100 meter samt Evert Vinlöf på 400 och 1.500 meter. 1933 gick första klubbmatchen mot Säters IF och den vann LAIK med poängen 113-97. Då tävlingarna var förlagda till Säter gick alla löpningarna på stadens gator. Nya män i friidrottsgardet var då Ragnar Törnqvist på 1.500 meter och Tord Elfsberg i spjut. Den sistnämnde blev så småningom jämte Sven Mattsson Folke Jonssons arvtagare i spjutkastning.

1934 deltog LAIK med ett 8-mannalag i stadslöpningen Falun runt. Det blev en hedrande tredjeplacering bland 10 lag. Samma år anordnades för första gången Idrottens dag, en tävling i 4 grenar över hela landet. Denna tävlingsform medgav poängplockning såväl av aktiva som gemene man och blev en poängstrid mellan föreningarna. Syftet var väl att stimulera intresset för friidrotten. Under den följd av år, som denna tävling gick, rådde också stor aktivitet inom LAIK:s friidrottssektion. Vem minns inte Anders Ekströms kulring utanför vaktstugan, där alla skulle göra en kulstöt innan de gick hem från jobbet? 1934 började Nils Norin tävlingslöpa. Han blev så småningom en elitman på långdistans. Samma år vann Gunnar Sundlöf JM i kulstötning vid tävlingar i Älvdalen och blev trea i diskus. En torsdagskväll 1934 deltog den uppåtgående Harald Andersson i en särskilt anordnad diskustävling med 4 deltagare. Han vann med fina 49.03 meter. Något senare samma år kastade han i Oslo 52,42 och var världsmästare.

1934 tillkom flera goda friidrottare. Sven Mattsson blev en god spjutkastare, hoppare och kortdistanslöpare, en klar förstärkning i klubbmatcherna. Olle Vinlöf, boxningsspecialisten, blev en tillgång i löpning 100 och 400 meter. Karl-Gustav Eriksson fin kulstötare och stavhoppare, samt Halvar Bark, som blev en av klubbens 400- och I .500-meterslöpare.

Vid 1935 års DM i fem-kamp i Hedemora nådde Erik Eriksson en tredjeplacering och samma år blev Gunnar Sundlöf tvåa i kulstötning vid DM-tävlingar i Smedjebacken. På detta resultat blev han uttagen att representera Dalarna i landskampen mot Västmanland.

Klosterspelen 1936 var klubbens första större friidrottstävlingar med deltagande av landslagsmännen Gunnar Jansson, Eskilstuna, slägga, Jean-Gunnar Lindgren, 3.000 meter, och C. H. Gustavsson, Hammarby, 400 meter. Tävlingarna blev i alla avseenden lyckade och många goda resultat nåddes. Vår egen Gunnar Sundlöf började nå de stora längderna i kulstötning 13.41 meter. Klubben fick detta år en fin förstärkning genom löparen Herbert Landström, som nådde många utmärkta resultat. Rune Högström, en god hoppare, började tävla detta år. Klubben hade nu så många goda 1.500-meterslöpare att den kunde bärga en tredjeplacering vid DM i stafett 4 x 1.500 meter i Falun. Samma år - 1936 - tog Gunnar Sundlöf sitt första DM-tecken i kulstötning. Klubbmatcher började anordnas även för juniorerna. Den första gick mot Stjärnsund och det blev seger med
poängsiffrorna 58-38.

Midsommardagen 1937 anordnade LAIK sin första stafettlöpning Långshyttan runt om ett av ortens affärsmän skänkt vandringspirs. Efter seger 2 år i följd erövrades priset av Säters IF. LAIK blev 2:dra lag båda åren. På löparbanorna sågs nya män såsom Gösta Holm, Lennart Högström, Nils Lunding, Allan Pettersson och Gösta Eliasson och i kastgrenarna tillkom Gustav Hellström som en fin förstärkning.

1938 påbörjades ombyggnaden av Klosterlidens banor och under den tid denna pågick fick Sligvallen fungera som tävlingsplats. Det var ett provisorium och vissa löpningar fick förläggas till landsvägen mot Hienshyttan. Detta medförde ingen nedtrappning av aktiviteterna utan tvärt om var intresset i topp under sligvalls-åren. Nya pojkar började tävla och av dem kan nämnas Axel Granlund, Gustav Gustavsson och Rune Stenlund. Utbytet genom klubbmatcher utökades med duster mot Hofors och triangelmatcher mot Hofors - Horndal. Samtidigt fortsatte klubbmatcherna mot Stora Skedvi IK. Terränglöpningarna på vårarna fortsatte med livligt deltagande av såväl juniorer som seniorer. Som nya namn i prislistorna såg man Valter Hammarström, Jack Nilsson, Olle Roos, Ingvar Björk, Janne Bergdahl, Birger och Folke Hellberg samt Ivar Norberg, den sistnämnde stor poängplockare i klubbmatcherna och effektiv sektionsmedlem. Triangelmatcher mellan Hedemora-Säter-LAIK var många gånger ytterst jämna. 1940 blev poängställningen Hedemora 67, Säter 67, LAIK 65.

1940 stod Klosterliden klar för invigning och den 9 juni togs banorna i bruk för nationella tävlingar. Redan 21 juli var det åter tid för stora nationella tävlingar med 80-talet deltagare. Säsongen blev mycket livaktig med många starter i olika tävlingar och många förstärkningar såsom Arne Bölling, Arne Walldén, Herbert Nyström och Anders Westman.

1941 fick LAIK uppdraget att arrangera Dalarnas juniormästerskap i friidrott. Tävlingarna som gick på Klosterliden i juni månad, blev arrangörsmässigt en stor framgång för LAIK, men några framskjutna placeringar blev det ej för deltagarna från klubben.

1943 kunde klubben notera två vackra framgångar i löpning på långdistans. Vid DM på 25.000 meter vann Nils Norin nära 9 minuter före närmaste man. Samme man nådde vid SM i maratonlöpning (42.000 meter) en hedrande 4:de placering, som blev mycket uppmärksammad. I samband med en klubbmatch mot IFK Falun, som i laget hade f.d. världsmästaren Harald Andersson, anordnades en nationell tävling i löpning 25.000 meter med flera elitmän som startande bl.a. svenske mästaren "Lappen" Olle Larsson, Håkansson, Örebro m.fl. I detta fält blev Norin femma.

1944 stod LAIK som arrangör för DM på 25.000 meter. 14 löpare startade, Erik Jonsson. Dala-Floda, segrade och Nils Norin kom på 2:a plats. Vid DM-tävlingar på 3 x 10.000 meter för lag i Hedemora deltog LAIK med Gunnar Modin, en förstärkning från Norrland, Nils Larsson och Nils Norin LAIK utropades som segrare, men en protest inlades med påstående att det skulle ha varit något krångel med varvräkningen. Detta kunde dock ej styrkas, någon omtävling blev det ej och LAIK behöll sitt DM-tecken.

År 1945 gör sig en markant avmattning av de aktivas intresse och tävlingslust gällande. Många pojkar
slutade idrotta, många flyttade från orten, kanhända en reaktion efter krigsåren. Men LAIK fick avsluta 15 livaktiga och framgångsrika friidrottsår med att år 1946 i samband med 25-årsjubileet arrangera DM för seniorer. Tävlingen blev en arrangörsframgång, men de idrottsliga framgångarna blev ej så stora. Anders Westman blev 6:a i löpning 1,500 meter, Gustav Hellström 3:a i kula och 2:a i slägga och Sven Mattsson 6:a i spjutkastning.

Gunnar Sundlöf tog 6 DM

Många goda friidrottare bidrog till framgångarna under denna livaktiga period. Man minns exempelvis Birger Eriksson-Glad, en verklig tillgång i klubbmatcherna, där han med framgång kunde deltaga i nästan alla grenar. Folke Jonsson, spjutspecialisten, förlorade ej någon klubbmatch under sin aktiva tid. Erland Westling var en god löpare både i terräng och på banan. Erik Eriksson, hoppare och kortdistansare, gjorde en fin insats i 5-kampen på DM. Gunnar Vinlöf, en hoppare av klass men tillika en idrottens eldsjäl, som gjort ovärderliga insatser som ledare, rådgivare och funktionär. Nils Westerberg gjorde goda resultat i hopp och löpning. Gösta Holm hade förutsättningar att bli toppman på kortdistans, men fotbollen tog honom. Man minns vidare kortdistansarna Jack Nilsson, Anders Westman, Gösta Eliasson, Ivar Norberg och Olle Vinlöf och kastarna K G. Eriksson, Gustav Hellström, Asbjörn Dille, som klubben hade mycken glädje av. Långdistansare som Arne Bölling, Nils Larsson, Rune Stenlund och Gösta Lööf bidrog med sina prestationer till att skapa respekt för LAIK:s friidrott. Spjutkastarna och hopparna Sven Mattsson och Tord Elfsberg minns vi även från många fina tävlingar. Många andra, som här ej kunnat nämnas, har hjälpt till att göra LAIK:s friidrott till vad den var under dessa år.

Men låt oss ej glömma den friidrottare, som vann de största framgångarna och nådde de bästa resultaten. Under sin aktiva tid erövrade Gunnar Sundlöf 1 JM- och 6 DM-tecken, deltog i alla landskapsmatcher från 1935 till 1943 och vann sin specialgren kulstötning i alla Klosterspel.

Men framgångarna under de goda åren skapades ej av de aktiva allenast. En lång rad av ledare, organisatörer och på olika poster arbetande funktionärer gav genom målmedvetet och oegennyttigt arbete förutsättningar för de idrottsliga framgångarna. Namn, som i detta sammanhang kan nämnas, är Gunnar Isacsson, Gottfrid (Gotte) Johansson, Gottfrid Bäck, Henning Bergdahl, Gunnar Vinlöf, Karl Andersson d.ä., Anders Ekström, Martin Eriksson, Gösta Eliasson och Stig Gerhardsson.

"Pekka" ledarinjektion - Klubbmatch i Danmark

Under åren fram till 1954 låg friidrotten nära nog i träda. För att råda bot därför startade LAIK en ungdomsavdelning, som ägnade sig åt friidrott. Denna avdelning fick så småningom ur sina led fram en löpare, som skulle förbättra många av LAIK:s klubbrekord I löpning. Det var Lasse Andersson, son till legendariske skidlöparen Bertil Andersson. Ledarfrågan var under dessa år svårlöst men år 1955 kom lösningen i och med kantorn Per-Erik Larsson (Pekka) och det blev räddningen för klubbens friidrott några år framåt. Pekka lyckades få fart på ungdomsidrotten. Det kom både pojkar och flickor till träningskvällarna och resultaten lät ej heller vänta på sig. Tävlingsformerna var något annorlunda än tidigare. Friidrotten var indelad i riks- och landsdelserier och i olika klasser och det blev därigenom gott om tävlingar. Många goda resultat nåddes. Ett år vann flickorna sin klass i landsdelsserien och gick upp i klass 2. Av de framgångsrika flickorna kan nämnas Anita Ahl, Sigbritt Larsson, Kristina Axell Mona Karlsson och Kristina Andersson, Några av de bästa deltog i ungdomsmatchen Dalarna-Stockholm.

1958 blev klubbens friidrottare internationella, då "Pekka" lyckades ordna en klubbmatch i Danmark mot en dansk förening. Matchen gick på Gentofte stadion utanför Köpenhamn och LAIK avgick med segern. En angenäm idrottsfärd med många glada minnen.

1961 anordnades tävlingar i samband med LAIK:s 40-årsjubileum. Det var god anslutning med många fina resultat från dc egna friidrottarna. Per-Erik Sjögren löpte 800 meter på 2.05.4, B. Friström kastade spjut 49.52 och Kjell Eriksson nådde 1.70 i höjd.
Men därefter blev det ånyo stiltje inom friidrotten. "Pekka" flyttade till annan ort och därmed förlorade friidrottarna en verkligt förnämlig idrottsledare.

Av de pojkar, som under "Pekkas" tid korn fram i ljuset, kan nämnas på kortdistans och längdhop Kjell Nyström, Lars Eliasson, Torbjörn Dahl och B. Enarsson, höjdhopparna Martin Sjögren och Kjell Eriksson, kastarna Lennart Tysklind, Bo Sundlöf B. Friström och Mårten Norgren. Några slutade att tävla men de flesta gick över till andra föreningar. En ljusning kan dock skönjas inför 50-årsjubiléet, enär det åter bildats en friidrottssektion, som det finns anledning att vänta sig en del av. Låt jubileumsåret 1971 bli en vändpunkt mot en ny glansperiod för LAIK:s friidrott!

Gällande klubbrekord för LAIK 31/12 1970

110 m häck: Torbjörn Dahl, 15,5 sek. 1958.
400 m häck: Per-Erik Sjögren, 63.0 sek. 1961.
100 m: Gösta Holm, Kjell Nyström, Lars Eliasson, 11.4 sek. 1958.
200 m: Lars Eliasson, 23.6 sek., 1961, Torbjörn Dahl, 23.6 sek., 1961.
400 m: Lars Eliasson, 52.8 sek., 1958.
800 m: Lars Andersson, 1.58.6 min., 1961.
1.500 m: Lars Andersson, 3.54.6 min., 1961.
3 000 m: Lars Andersson, 8.37.8 min., 1960.
5.000 m: Lars Andersson, 15.20.8 min., 1960.
10.000 m: Nils Norin, 34.00.4 min.
25.000 m: Nils Norin, 1.30.50 tim., 1943.
42.000 m (maraton) : Nils Norin, 2.43.17 tim., 1943.
Stafett 4 x 100 m: Lars Eliasson, Torbjörn Dahl, Kjell Nyström, F. Lindström, 45.6 sek. 1958.

4 x 200 m: B. Enarsson, Torbjörn Dahl, Lars Eliasson, Kjell Nyström, 1.34.3 min. 1958.
Svensk stafett 1.000 m: H. Karlsson, Lars Eliasson, Torbjörn Dahl, Per-Erik Sjögren, 2.07.5min. 1961.
Höjdhop: Kjell Eriksson, 175 cm, 1961.
Längdhopp Bernt Enarsson, Torbjörn Dahl, 664 cm, 1959.
Stavhopp: Gunnar Vinlöf, Rune Nygren, 320 cm, 1933.
Trestegshopp: Bernt Enarsson, 13.10 m, 1958.
Kulstötning: Gunnar Sundlöf, 14.02 m, 1946.
Diskuskastning: Gustav Hellström, 44.65 m., 1946.
Spjutkastning: Sven Mattsson, 53.85 m, 1946.
Slägga: Gustav Hellström, 35.62, 1946.
Femkamp: Erik Eriksson, 2.697 p. (gamla tabellen).
Torbjörn Dahl, 2.193 p., 1958.
Tiokamp: Gunnar Vinlöf, 4.509 p. (gamla tabellen), Torbjörn Dahl, 4.488 p. 1958.

---

SISTA MÖTET

Under en skidorientering var en LAIK-patrull på väg till första kontrollen. För att ta reda på om någon väg fanns över ett berg, som måste passeras, stannade patrullen upp vid en enslig stuga. Ut kom en gubbe vid pass 80 år i bara nattskjortan.

Nån väg över berget? Nä, dä finns inte. Och för övrigt så skall jag till å dö, sa' gubben och gick in igen.
-Tack för upplysningen i alla fall, och lycka på resan, ropade våra skidlöpare och fortsatte sin färd mot inte fullt så sälla jaktmarker.

www.langshyttan.nu