|
Ångloket Kloster uppe vid Borns station i början av 1890-talet. Kloster var tillverkad i Trollhättan 1890 och inköpt samma år för 12.000 kronor. Byggnaden i bakgrunden är det bostadshus och faktorikontor som flyttades till Stjärnsund som stationsbyggnad år 1892. Vid ett av mina besök i Långshyttan sommaren 1978 säger plötsligt förre stationsskrivaren Lennart Wretman att han ville visa mig någonting, något som han tror ska intressera mig. Så jag fyller i mitt namn på en passersedel till Klosterverken och vi går bort mot den gamla Mulltimmerhyttan. Och innanför en stor dörr står hon, det sista som finns kvar av själva järnvägen, det lilla växelloket Kloster. Lite försiktigt blickar hon ut genom dörröppningen när det skarpa dagsljuset träffar hennes panna. Inne i dunklet har hon sällskap av några dressiner, men det är också allt. Och under några minuter ägnar vi henne all uppmärksamhet. När vi gick därifrån kunde vi båda höra hur hon oroligt stampade i sin spilta, uppjagad som hon var av den plötsliga omtanken. Här har stått i många år och här kommer hon att förbli. Lady Kloster har blivit en gammal dam. "Den gemytlige konduktören" Karl Haglund. Sven Bergman gav den här järnvägen 30 år av sitt liv. Först som förare på växelloken nere i verket och sedan som förare och eldare ute på linjen.
Det är tidig morgon i Långshyttan när lok nr sex, under ljudet av kraftiga ångstötar, backar upp mot stationen för sammankoppling med de redan uppställda vagnarna. Allt medan Långshytteåns vatten sakta slingrar sig fram under järnvägsbron, från sjön Tyllingen. Bakom vassruggen i bildens vänsterkant skymtar lokstallet. Och det är här resan slutar, när klockan går mot två på eftermiddagen. Med sin stora spade skottar lokföraren Bertil Södergren ut de sista glödande kolresterna ur sexans panna. "De va te å reparera lok hela tin." Oskar Jansson. Lokstallet där Oskar Jansson tjänstgjorde i nästan 40 år. Det lilla lok som just släpper ifrån sig sitt vatten är nr 4 Långshyttan. Ett växellok som rullat på banan i 67 år och BLJ´s då (1964) äldsta lok i drift. Bilden är tagen någon av de sista dagarna före nedläggningen. Numera är de höga fönstren försatta med plåt, dörren igenmurad och två av skorstenarna bortagna, året är 1978. Samma plats år 2000. Lok nr 6 med blandat tåg står klart för avgång på Långshyttans station. Sexan ute på vändskivan efter återkomsten från Byvalla. Den stora gryta som uppstod efter vändskivans borttagande blev en naturlig avstjälpningsplats för alla de sliprar som aldrig kom till användning. Och likt en väldig massgrav ligger den där idag framför det gamla stationshuset.
Lokförare Bertil Södergren var den som tillsammans med Anders Hellstenius körde de sista resorna. Förste banbiträde Bertil Blom från Rörshyttan har varit in till Långshyttan i något ärende och nu är han på väg hem igen på sin cykeldressin. Pipan är tänd och det ska ta honom ungefär 20 minuter att avverka den drygt 8 km långa sträckan. Konduktör Bertil Karlsson i väntan på avgångssignalen den sista morgonen uppe vid Långshyttans station. Det var Lennart som vinkade av det sista tåget. Tenderloket Thor med sina sju hjulpar, rullar ut från vändskivan i Långshyttan. Det är under nedläggningsdagen och tåget närmar sig Västerby på återresan. Duggregnet piskar Rune Ross i ansiktet och snart ska han klippa den sista biljetten... Så har vi stannat till en kort stund vid anhalten i Rörshyttan. I en gammal banvaktsstuga, med plats för en ko, nere vid Bysjöns strand i Rörshyttan bor förre banarbetaren Markus Frank och hans hustru Rut, bomvakt under många år uppe vid Rörshyttevägen tillsammans med Lisa Blom. Och tåget rullar vidare genom landskapet, genom björkdungar, blommande hundkex och utmed beteshagar med sitt evigt stympade gräs. Stängslet här uppe vid Åkroken, för att hålla kossorna borta från banvallen.
Stationshuset i Stjärnsund är fotograferat en lördag, den dag stationsföreståndaren John Andersson krattade grusgångarna. Idag har spårområdet framför nästan helt vuxit igen. Loket Thor har under den sista resan stannat till vid Stjärnsunds station. Byggnaden t.h gick tidigare under namnet "Mojsen" och fungerade länge som ett matställe för arbetare vid Stjärnsunds bruk. Samma ställe 1978. Nils (banvakt) Sundvall....Skrotkejsaren från Stjärnsund Johan Stolpe ochFjärilen från Kloster Emma Lindskog, som båda var med på den första resan med persontrafik 1893. Lok nr sex med blandat tåg är beräknad ankomst till Stjärnsund från Byvalla klockan 13.05, varför stationsföreståndare John Andersson vevat fram ett klartecken på semaforen. Stinsen John Andersson, eller stationsföreståndare som var hans rätta titel vinkar av tåget för sista gången till Byvalla. Det var den 31 juli 1964 och mindre än två år senare var han själv borta.
Axel Westblom var, som någon säger, en av de sista orginalen vid BLJ. Han var banarbetare och under 40-talet bodde han under en längre tid i en banvaktsstuga uppe i Sitjärn. Tågsättet med Bertil Södergren som lokförare passerar godsmagasinet vid Dalaåsbo. I den lilla kuren står Astrid Wassberg beredd att veva upp bommarna över den väg där tåget nyligen passerat. Brevid henne står svågerns pojke Jan-Olov Ahlsén.
Byvalla idag... och i slutet på 1890-talet. Vid stationen 1964. Ungkarlarna i Byvalla. Arne Eriksson, Bengt Karlsson, Harry Johansson, Erik Johansson. Edvard Jansson. Vattenpumpen. Vändskivan. (2) Lokförare Anders Hellstenius kastar iväg en kolkorg, loket de matar med kol är nr 5 Thor. Och den gamla lastpallen står upprätt än idag (1979) om än med möda, ute på det igenvuxna spårområdet. Ute på lastkajen.
Den sista bilden. Gerhard Lindkrantz var tidigare anställd på sågen vid Stjärnsund men blev friställd vid dess nedläggning år 1951. Hit till BLJ kom han som banarbetare i februari 1960. När han nu slår igen portarna på lokstallet, någon av de sista dagarna i juli månad 1964, tvingas han obarmhärtigt skåda ytterligare en nedläggning i vitögat. När någon spikade igen godsfinkan på Byvalla station den sista dagen i juli månad 1964, så slog denne någon samtidigt spiken i BLJ´s kista. Det är här och nu historien slutar även om det ännu återstår en resa, resan tillbaka. Vem denne någon var vet jag inte men den som räckte honom hammaren var konduktören Bertil Karlsson.
